Vinsten är budbäraren, låt oss låta bli att skjuta henne

Landar efter semestern mitt i en socialdemokratisk debatt som till ytan faktiskt liknar en riktig ideologisk diskussion, men som dessvärre saknar en tydlig stringens och hållning. Jag talar förstås om Carin Jämtins utspel om vinstbegränsning av välfärdstjänster som friskolor, men även annat. (För den som vill fördjupa sig finns också två svarsartiklar på Carin Jämtins artikel, här och här.)

Carin Jämtin menar att intåget av privata aktörer i välfärden under 1900-talets sista decennier ”har varit en viktig och värdefull utveckling”. Men att dessa privata aktörer tar ut vinst, menar Jämtin, är en oacceptabel överföring av skattemedel från välfärden till privata kapitalister. Själv ställer jag mig mycket frågande till utgångspunkten i den debatten.

Anser man att den privata sektorns intåg bland välfärdstjänsterna varit viktig och värdefull gör man säkert det därför att den bidragit med nya arbetsmetoder, mångfald och effektiviseringar. Detta är med all säkerhet en följd av att man just söker göra en ekonomisk vinst. Vi vet att den drivkraften är stor.

Anser man däremot att den privata sektorns intåg i exempelvis skolan lett till ökad segregation och betygsinflation och inte till den ökade pedagogiska mångfald som utlovades av reformen så får man väl ta ställning mot själva grundvalarna för reformen. Eller så får man konstatera att kommunen som upphandlare inte lyckats ställa de kvalitetskrav man ville ha uppfyllda i avtalen. Men det är ju knappast vinsten som är problemet.

På något sätt känns ställningstagandet mot vinster hos skattefinansierade aktörer som att skjuta på fel mål. Det är en kvasiradikal pose där man låtsas om att de problemen som finns i skolan och välfärden efter valfrihetsreformerna härrör från det privata näringslivets vinstkrav, men så är det väl inte riktigt?

Vi accepterar utan prut att den skattefinansierade sektorn köper in avfallshantering från företag som går med vinst. Vi köper för skattepengar konsulttjänster från företag som går med vinst. Vi köper konsumtionsvaror från företag som går med vinst. I själva verket bygger en klassisk socialdemokratisk ekonomisk politik på att vi med hjälp av skatter ökar offentlig konsumtion och riktar den mot företag som vi anser vara samhällsnyttiga. Om vinsten inte är problemet när vi köper blöjor till dagisbarnen, varför är vinsten då problemet när vi köper omsorg till dem?

Om problemet är att vi kan utvärdera kvaliteten på blöjorna men inte på barnomsorgen då bör vi fundera på våra utvärderingsinstrument. Det är väl ändå ingen som på allvar menar att vi skulle få bättre kvalitet på sophämtning om vi ålade renhållningsföretagenett vinsttak? Däremot skulle förstås renhållningsföretagens incitament att göra bättre produktionsmetoder upphöra. Detsamma gäller rimligen även för andra välfärdstjänster.

Om skola A och skola B får samma resurser för att genomföra utbildning av ett antal elever och givet att utfallet av denna utbildning föll inom samma kvalitetsramar är det då ett problem att skola A gör en större vinst än skola B? Borde vi inte glädja oss åt att man på skola A hittat en resurssparande arbetsmetod?

Om skola A däremot gör vinst men inte levererar den tjänst vi beställt, ja då ska vi förstås inte sätta ett tak på vinsten utan säga upp avtalet.

Så långt politik under förutsättning att man likt Carin Jämtin tycker att de privata verksamheterna tillför något värdefullt. Anser man inte det är förutsättningarna förstås annorlunda. Exempelvis kan man konstatera att friskolereformen inneburit kraftiga tendenser till konkurrens genom betygsinflation. Likaså kan man konstatera att friskolereformen inte lett till en mångfald av pedogogiska metoder men däremot en hel del värdemässigt tveksamma utförare av skoltjänster.

Kanske är de problemen så stora att man faktiskt bör se över hela reformen. Kanske är det så att det endast är i kommunal regi som vi kan garantera en likvärdig skola där läroplanens värderingar och inga andra garanteras. Då är det det vi ska säga. För de problemen kommer man inte åt genom en vinstbegränsning.Men då ska man heller inte påstå att det privata inslaget inneburit något värdefullt. Det saknar stringens. Det som kännetecknar privat sektor är nämligen dess strävan efter vinst.

Ska vi föra en ideologisk debatt så låt oss göra det på riktigt. Om vi tror att privata inslag i välfärden bidrar låt oss då fundera på hur vi blir bättre upphandlare och hur vis täller rätt krav i avtal. Om vi inte tror att privata inslag bidrar till välfärden låt oss då fundera på hur vi utformar den offentliga sektorn så att den klarar sig utan de privata entreprenörerna. Det är inget fel med kompromisser, men de kan inte utgör utgångspunkten i en ideologisk diskussion, då blir det bara flum.

[tags]politik, välfärd, socialdemokraterna, ideologi, Carin Jämtin[/tags]

Learn how to answer questions uniquely in a way that truly express who you are and how you’re different from the throngs of other highly qualified applicants

13 reaktion på “Vinsten är budbäraren, låt oss låta bli att skjuta henne

  1. Vad bygger du ditt ”konstaterande” om betygsinflation på?

    Forskningen, och Skolverkets egna rapporter, pekar på att friskolorna haft ett positivt inflytande. Inte bara för de egna eleverna, utan också för de ”konkurrerande” kommunala skolorna.
    Visst finns det rötägg också i friskolevärlden, men knappast i samma utsträckning som i den kommunala skolan.

    Viktigt vore istället att tala om varför många kommunala skolor inte kan bedriva sin pedagogiska verksamhet på samma effektiva nivå som friskolorna. Då skulle resurser kunna frigöras till godo för de som har svårt att hänga med.

  2. Äntligen lite nyanser! Jämtin & consortes vill inte ha privata företag överhuvudtaget, men de är för fega att säga det rakt ut och väljer därför att linda in förslaget. Konsekvensen är dock detsamma. Genom att försöka förbjuda vinst så förbjuds ju i praktiken också allt incitament till att förbättra och utveckla. Friskolorna lyckas ju att erbjuda bättre skolor än kommunerna men till en lägre kostnad.

    Anledningen till att friskolor existerar och att vi har ett system med skolpeng och valfrihet är att den planekonomiskt styrda sosseskolan har misslyckats. Det finns inga föräldrar som skulle välja att ta sitt barn ur en väl fungerande kommunal skola med höga kunskapsmål, studiero, disciplin och istället välja en sämre friskola. Om den offentligt drivna vården faktiskt levererade vad den borde, met tanke på vad den faktiskt kostar oss skattebetalare, skulle ingen teckna en privat sjukvårdsförsäkring.

    Ni socialdemokreter har misslyckats i ert samhällsbygge. Det system som skulle vara till för oss medborgare har i sig självt blivit en omättlig gökunge. Planekonomi och budgetstyrning har aldrig fungerat i stor skala och fungerar heller inte inom vården. Släpp därför konkurrensen fri och inför specialsystem för den minoritet människor som saknar förutsättningar att själva ta ansvar för sina liv.

  3. Bra talat. Men först låt oss bestämma oss för om utförandet av utbildningen är en nationell eller kommunal verksamhet. Jag anser att det är en kommunal verksamhet. Då ska statens bidrag vara att fastslå ramarna, dvs skriva läroplanen och utvärdera den. Resten bör vara upp till kommunerna och om en kommun vill låta privata företag göra jobbet och andra föredrar att göra det själv så är det väl bara bra. Då kan vi se skillnaderna mellan de olika systemen och den kommunala demokratin vitaliseras.

  4. Mycket bra inlägg. Det gäller att diskutera rätt saker och inte flumma till det. För den som vill få en inblick i svensk skolhistoria (bland mycket annat nyttigt) rekommenderas Göran Häggs utmärkta bok Välfärdsåren.

  5. Väl talat!

    Det slår mig medan jag läser ditt inlägg att socialdemokratin historiskt och på goda grunder gillat vinst. Jag tänker på rehn meidner modellen, där arbetskraft och kapital skulle slussas till vinstgivande företag – det var ju dessa som hade råd att betala goda löner.

    Ur de anställdas perspektiv torde det vara lättare att förhandla till sig bra lön om arbetsgivaren går med vinst.

  6. Problemet är ju bara att det inte finns några avtal mellan kommun och friskola, eftersom skoltjänster inte upphandlas.

    Det råder i praktiken fri etableringsrätt för friskolor – kommunen står för notan.

    Detta gör också att den friskola som lyckas sköta verksamheten mer ”effektivt” inte gör nånting billigare för skattebetalarna. Skolpengen är samma för alla skolor i en kommun och inte kopplad till den enskilda skolans faktiska kostnader. Detta leder till att det finns starka incitament för friskolorna att skära i verksamheten och ta ut överskottet som vinst, vilket också sker idag.

    DETTA är skälet till att det är problematiskt med vinstuttag i friskolorna. Det skapar snedvridande incitament, och det gör ingenting billigare för skattebetalarna – det enda som händer är att ett antal aktieägare har tjänat pengar som skulle kunnat användas i välfärden.

  7. Det är skillnad på att köpa in blöjor till barnen och att köpa omsorg till barnen. Blöjtillverkaren kan höja priset på blöjorna om man vill höja kvaliten eller arbetsvillkoren för dom som jobbar på blöjfabriken.

    Skattefinansierad omsorg fördelas efter behov och omsorgsbolaget får inte höja avgiften (priset) på barnomsorg om man vill ha högre kvalite. Detta på grund av att välfärden inte ska styras av betalningsförmåga.

    Vill barnomsorgbolaget få ut stor vinst så är det enda sättet att minska kostnaderna. Och inom personalintensiv tjänsteverksamhet som barnomsorg så kan det i stort sett bara ske på två sätt. Antingen fuskar man med skattepengarna eller så minskar man personalkostnaderna. I barnomsorg betyder det att man antingen försämrar arbetsvillkoren för personalen eller skär ner på personalen, i båda fallen leder det till sämre barnomsorgskvalite.

  8. ”Borde vi inte glädja oss åt att man på skola A hittat en resurssparande arbetsmetod?”
    Jo, om de sparade resurserna går tillbaka till skola A.

    ”Kanske är de problemen så stora att man faktiskt bör se över hela reformen.”
    Helt klart. Inte ens Jan Björklund kan på fullt allvar tycka att friskolereformen blev som det var tänkt.

    ”Om vi tror att privata inslag i välfärden bidrar låt oss då fundera på hur vi blir bättre upphandlare och hur vis täller rätt krav i avtal.”
    Det är ju precis det Carin Jämtin gör: privata inslag är bra, men behöver striktare ramar för hur ”insparade” skattepengar ska återinvesteras.

  9. ”Om skola A däremot gör vinst men inte levererar den tjänst vi beställt, ja då ska vi förstås inte sätta ett tak på vinsten utan säga upp avtalet.”
    Jaha och hur länge skall skolbarnen få stå ut med att vara test-personer hos vinstdrivande privata skolföretag liksom sjuka och åldringar måste var adet inom andra privata välfärdsverksamheter som sjukvård och äldreomsorg?
    Kanske, ända tills politikerna fått konsekvensanlyserande utredningar om att lönsamhetskalkylerad vinstdrivenhet i längden är detsamma som utsortering och allas inte lika värde!

  10. Bengt Nilsson. Det är trots allt bättre att ett fåtal barn, eller egentligen föräldrar för det är föräldrarna som har ansvaret för barnens skolval, agerar testpersoner i en viss skola än att du och dina gelikar tvingar alla barn att vara testpersoner för era politiska visioner.
    Tror du verkligen att det finns föräldrar som tar sina barn ur en väl fungerande kommunal skola som har goda resultat, studiero och disciplin för att istället sätta barnen i en sämre skola? Om en den kommunala, planekonomiskt styrda, skolan nu använder varenda satsad krona så effektivt som möjligt och därmed ger den överlägset bästa undervisningen så borde väl ingen vilja ta sina barn därifrån tycker jag. Nu vet vi ju att det inte är så. Föräldrar väljer friskolor för sina barn för att ge dem det som de anser bäst och om friskolan klarar av att leva upp till de krav som föräldrarna och eleverna ställer och dessutom göra en blygsam vinst så må det vara hänt. Vinsten i friskolorna visar ju bara att den planekonomiska, politikerstyrda skolan inte använder varje skattekrona på effektivast möjliga sätt.

    Friskolorna fyller därmed en mycket viktig funktion genom att utmana den kommunala. Tidigare tvingades barn till den skola som låg närmast hemmet, utan några som helst hänsyn till elevens eller familjens individuella behov. Att vilja tillbaka till den ordningen är väldigt känslokallt.

  11. Tre saker som förbryllar:

    1. Hur kan det vara okej för friskor att neka, eller på andra sätt söka slippa ta emot, elever med behov av extra stöd? De som alltså kostar extra pengar och kan hota vinstmarginalen.

    2. Varför sluter man avtal, där friskolor ska kunna begära stöd och hjälp från kompetens hos kommunala skolor? Och för den delen, strunta i att t.ex. ha ett eget skolbibliotek, utan istället låta eleverna belasta stadsbibliotekets resurser och personal?

    3. Varför skapades ett system där de kommunala skolorna hela tiden ska vara beredda att ha plats för elever från friskolor som går i konkurs? Lokaler och personal är inte gratis.

    Jag ser likheter med den aktuella finanskrisen, dvs privatisera vinsterna och socialisera förlusterna. Samhället ska alltså finnas i bakgrunden för att ta hand om entreprenörernas misstag.

  12. @Magnus: Trevligt för en folkpartist att se så nyanserade tankar! Som någon annan påpekade är det inte kommunen som upphandlar, utan det är staten som ställer kraven på friskolorna. Skolorna är bara halvt kommunaliserade, en hel del bestäms från staten. Det hade nog varit bättre att låta skolan vara statlig (med ett visst kommunalt inflytande) för att lättare kunna arbeta för en likvärdig skola över hela landet.

    @Marika: Skolpengen är inte lika för alla, utan kan vara olika beroende på varifrån eleven kommer. I Stockholm går det till exempel väldigt mycket mer pengar till de skolor som har många elever från stadsdelar med stora sociala problem. Precis som du skriver ska förstås skolorna ha betalt utifrån de kostnader de kan väntas ha.

    @Ante: Tre intressanta problem. Det är därför regeringen ändrar systemet på just de punkterna… Ny skollag är ute på remiss just nu.

  13. Intressant jämförelse du gör med andra tjänster som kommunen upphandlar, men där vinst idag är helt accepterat. Varför är man inte konsekvent? Varför är profit tillåtet på ett ställe men inte på det andra?

    Jag undrar om du kan ta resonemanget ett steg till. Idag handlar folk mat privat, det är inte kommunen som upphandlar den. Om man är fattig, så att man inte har råd med mat, så tillhandahåller dock kommunen ett socialbidrag för att täcka kostnaderna.

    Skulle du kunna tänka dig detsamma när det gäller sjukvård. ALltså, folk får köpa en privat sjukvårdsförsäkring och endast om man inte har råd så betalar kommunen?

    Jag menar, finns det någon principiell skillnad mellan mat och sjukvård, eller varför ska man behandla dessa varor/tjänster olika?

Lämna ett svar till Ted Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>